söndag 13 november 2011

Fars dag


Förutom att det är en alldeles fantastiskt solig och fin söndag så är det även fars dag idag.
Vi firar inte speceillt mycket, mer än att vi uppmärksammar käre maken och pappan lite extra.. Köper dock inga presenter - varken på mors dag eller fars dag. Gör ni?
Min egen pappa firar jag genom att tända ett ljus för honom. Han dog för 15 år sedan, och saknaden är fortfarande stor...
Bilden visar min pappa som liten pojke. Han älskade verkligen att fiska!
Hoppas ni haft en fin söndag.
Kramen Jenny

6 kommentarer:

Unknown sa...

Mmm... Härlig bild på din pappa.

Min ringde i veckan och sa att jag absolut inte fick köpa något i år, men hemskt gärna komma och fika ändå... Jag svarade att det var nog tur, eftersom jag tror att han vid det här laget har varenda skjorta som finns på marknaden ;o)

Ha en fin kväll! Syns imorgon när vi kvalité:ar.

kram kram

zockervadd sa...

Låter som en härlig söndag:-D

Såna här dagar kan ju fortfarande bli lite extra jobbiga när man förlorat nån kär <3
Saknaden kommer nog aldrig försvinna..

Bamsekramar <3

Vintage House sa...

Hej
Förstår att du skrattade när du läste min kommentar ;) vet inte vad jag har fått det ifrån...
hoppas ni har haft en mysig dag vi firar inte mer än att ha bjudit alla på middag...
ha det så gott!!!
kram
sandra

Helena - ullvi32 sa...

Vi har haft en finfin dag fastän pappa i huset fick jobba med seriesystemet. Firar o firar nån symbolisk present och sovmorgon och frukost är väl det vi gör lite extra.
kramar Helena

Villa Tallbacka´s Home sa...

Hej kära du!

Jo vi firar med en liten "tanke" och antingen en mysig frukost eller en god måltid, "far" får bestämma vad!:)
Oj oj jag förstår verkligen att din sorg är stor,pappa är ju Alltid pappa, just idag blir man ju extra påmind! Fint med ljus, låta tankarna sväva!

Brysigomkramar till dig från mig!

Ockes Vita Villa sa...

Hej Jenny!

Först vill jag skicka dig en stOr kram!
Förr bjöd alltid min pappa mig & min syster på kina mat denna dag. Men dom senaste 2 åren har jag tänt ett ljus och hoppas att smärtan utav saknaden sakta kommer bli något man kan klara av att leva med... Livet är orättvis ibland.

kramar Angelica